Så blev denna efterlängtade resa äntligen av med två besök på Staatsoper med Aida och Turandot på programmet och ett besök på Elbphilharmonie. Med korrekta FFP2-masker på, uppvisande av EU:s digitala Covidbevis, giltig ID-handling och inträdesbiljett skannade vi oss in på Staatsoper. Strängt och kontrollerande men ändå vänligt! Mycket ofta kan vi tacka skickliga musiker och sångare för en bra föreställning och det gäller även för uppsättningen av Aida. Regi och scenografi var i högsta grad moderniserat, intill själlöshet, vilket gjorde att de agerande sångarna tappade bort sig i historien. Det finns anledning att tala om en rejäl kollision!
Förväntningarna på Turandot skruvades upp och infriades. Philharmonisches Staatsorchester Hamburg visade åter högsta klass, körerna var excellenta, regi och scenografi var till belåtenhet och Gregory Kunde som Calaf sjöng sin ”Nessun dorma!” med pondus och stor bravur.Liu med Guanqun Yu i rollen imponerade med en ren och klar röst och god scennärvaro. De talrika sångarna på scenen bidrog till en mäktig och praktfull upplevelse. Applåderna var långa!
Die Elbphilharmonie utgjorde finalen på vårt besök. Originaliteten och skönheten låter sig inte förklaras med ord. Rymden inuti konsertsalen är gigantisk både vad omkrets och höjd beträffar. Akustiken är den bästa tänkbara, inte bara beroende på orkesterns skicklighet utan även på dess storlek som påverkar djupet och styrkan. Efterföljande Sympatikonsert för Ukraina som startade med ett tal till det krigsdrabbade landet och dess folk var en mycket känslosam upplevelse och tillägnades människorna i Ukraina. Edward Resatsch komposition ”Ukraina – Den Opfern des Krieges” inledde konserten. Därefter uppfördes verk av Debussy, Manuel de Falla och Bohuslav Martinu. Dirigent var Marzena Diakun. Omskakande och djupt berörande! Den alltid så glada stämningen infann sig dock vid den avslutande gemensamma lunchen. Därefter hemresa och tre upplevelserika dagar att minnas.
