Baryton förkovrade oss om tenor

av Inga kommentarer

Kvällens gäst är en mångsidig person – operasångare med 30 år som frilans och därefter fast anställning på Malmö Opera 2007-2017, fortsatt aktiva år i olika uppsättningar, skådespelare, talboksuppläsare, mottagare av medaljen Litteris et Artibus” (För Vetenskap och konst), skicklig talare och skribent samt det för kvällen viktiga – ordförande i Jussi Björlingsällskapet – Bengt Krantz.

Bild: Kerstin Falk

Vi fick lyssna till en synnerligen vacker, berörande och skickligt sammanställd presentation om tenoren och världssångaren Jussi Björling. En operasångare med en klar nordisk ton fylld med kraft och känsla samt lika vacker och mjuk i såväl låga som höga tonlägen. Presentationen följde skickligt Jussi Björling år från år, fint sammanställt genom såväl muntlig fakta som ett digert urval av inspelningar genom åren. För det digitala svarade Jörgen Oldbring.

Ett varmt tack till Bengt Krantz för en uppskattad och mycket givande kväll.

”Werther” på den Kongelige Teater

av

Ett besök på den Gamle Scene vid Kongens Nytorv är något OVIS medlemmar alltid ser fram emot. Barockfasad, valv, pelare och skulpturer är en njutning för ögat. På programmet stod ”Werther” av Jules Massenet i samarbete med Opernhaus Zürich.

I rollen som Charlotte hörde vi Elisabeth Jansson, som med säkerhet och fin gestaltning stod för en fullvärdig prestation. Jacob Skov Andersen som Werther och Theodore Pratt som Albert, fotografiskt helt lika, bidrog även de till ett framförande, som grep tag i publiken och gjorde handlingen fullt greppbar, stark och berörande. Scenen var ett avgränsat rum, som förminskade Werthers oro och kärleksvillkor. Massenets melodiska känslighet blev det som berörde publiken. Marie Jacquot dirigerade med inlevelse och säkerhet.

,

Höstresa med balett, konsert och opera

av

Sommar och sol mötte OVIS i Hamburg. På Hamburgerische Staatsoper upplevde vi återpremiären av ”Tod in Venedig” med 89-årige koreografen John Neumeyer på plats. Till musik av Johann Sebastian Bach och Richard Wagner fick vi uppleva en fullkomligt lysande föreställning framför allt av huvudpersonen Gustav von Aschenbach med plats på scenen under hela föreställningen. En bedrift!

På Elbphilharmonie spelade världscellisten Truls Mørk Dvorák under ledning av dirigenten Bertrand de Billy. Stor teknisk skicklighet och ett lysande samarbete mellan cellist och dirigent.

Efter pausen hörde vi Richard Strauss mästerligt instrumenterade Alpensinphonie. Verket skildrar en vandring i Alperna från soluppgång till nedgången med ett påföljande åskväder. Kan även ses som en allegori av det mänskliga livet.

Vi avslutade med belcanton Lucia di Lammermoor av Donizetti. En i alla avseenden starkt mansdominerad uppsättning med en patriarkalt präglad familjestruktur. Behållningen var Liv Redpath, som med vacker och klockren röst sjöng rollen som Lucia. Uppsättningen föll på en färglös och föga stimulerande regi.