OVIS-medlemmar!
I november ligger all fokus på genomförandet av OVIS-rösten, uttagning och final, samt firandet av Orfeus-festen.
14 sångare har anmält sitt intresse, 10 kvinnor och 4 män. Några är kända för OVIS medlemmar men flertalet är okända. Juryn, denna gång med en ny ledamot, tenoren Lars Leishem, ansvarar för uttagningen av finalisterna, som sedan OVIS medlemmar får möta måndagen den 7 november kl. 19.00.
Då utser juryn vinnaren av OVIS-rösten och medlemmarna i publiken röstar fram vinnaren av Publikens pris. Det gäller att rösta fram sångaren med de bästa kvaliteterna inom kategorin sångstuderande under utbildning med någon form av anknytning till Skåne och Öresunds-regionen. Medtag gärna penna!
Orfeusfesten är redan annonserad genom ett extra utskick. Där hittat du all information du behöver inför denna kväll.
OVIS-kalendern
November 7 måndag 19.00 Final i OVIS-rösten
Plats: Sankta Maria församlingshem, Södervärnsgatan 8, Malmö
(Vid vattentornet på Södervärn.) Inträde: 50 kronor.
Vin till självkostnadspris serveras från första pausen.
26 lördag 18.00 Orfeus-festen med middag och sång av vinnaren av OVIS-rösten och Publikens pris.
Plats. Annebergsgårdens restaurang, Annebergsgatan 15 A
Se extra utskick för oktober, där du hittar all information.
____________________________________________________________________________________________________
December 7 onsdag 19.00 ”Romeo och Julia” av Gounod på Malmö Opera. Slutsåld!
Se Medlemsbrev, september 2022.
11 söndag 15.00 ”Hoffmanns äventyr” av Offenbach på GöteborgsOperan.
Se Medlemsbrev, september 2022.
Platser finns fortfarande kvar – passa på!
____________________________________________________________________________________________________
Januari 23 måndag Föreläsning av Clas Sköld – arbetet som Casting director på Malmö Opera bl.a.
2023 Plats ej bestämd.
31 tisdag 19.00 ”Figaros bröllop” på Malmö Opera. Endast biljett 655 kronor.
Biljett och pausfika – cheesecake och kaffe alt. ett glas rött eller vitt vin 740 kronor.
Inbetalning senast måndagen den 21 november.
______________________________________________________________________________________________________
Katja Kabanova på Den Gamle Scene i Köpenhamn
Recension av Ulrika Nettelbladt
Ett trettiotal Ovis-medlemmar bänkade sig i bussen till Det Kongelige Teater i centrala Köpenhamn. Målet för vår resa var en föreställning av operan Katja Kabanova av Leos Janáček. Kvällen avrundades med en gemensam måltid på Cataleya i Malmö där våra upplevelser av operan ventilerades.
Tillsammans med Antonín Dvořák och Bedřich Smetana är Janáček en av de mest betydande tjeckiska tonsättarna. Han har ibland kallats ’den tjeckiske Puccini’. Janáček föddes 1859 i dåvarande Österrike/Ungern men var större delen av sitt vuxna liv verksam i den tjeckiska staden Brno. Han blev tidigt fascinerad av den ryska kulturen och påverkades av stora ryska författare som Tolstoj, Gogol och Dostojevskij. Han ska ha talat en utmärkt ryska och gav ryska namn till sina barn. Librettot till Katja Kabanova bygger på den ryske författaren Alexandr Ostrovskijs skådespel Oväder. Pjäsen utspelar sig i den ryska staden Kalinov invid floden Volga, som spelar en stor roll i dramat. Katja Kabanova hade urpremiär 1921 i Brno men det var först efter andra världskrigets slut som operan nådde ut internationellt.
Operans handling I första akten ser vi den unge mannen Boris vid Volgas strand, där han berättar för sin goda vän skolläraren Vanja Kudrasj att han är förälskad i en gift kvinna, Katja Kabanova, som är gift med den alkoholiserade, viljesvage Tichon. Tichon är helt dominerad av sin härsklystna mor Marfa Kabanova, kallad Kabanita, en rik köpmansänka. Hon gör livet surt för Katja som är rädd att något hemskt ska hända när Kabanita tvingar sin son att resa till en marknad långt bort. Katja kan inte motstå frestelsen att träffa Boris och båda förklarar varandra sin kärlek och faller i varandras armar. I sista akten erkänner Katja sin skuld inför sin man, som nu återkommit, varefter hon i stor förtvivlan springer ut i det annalkande ovädret. Hon möter Boris en sista gång, men då hon inser det omöjliga i sin situation kastar hon sig i floden Volga.
Sångarna var genomgående utmärkta och verkade vara valda med omsorg. Tre av huvudrollerna sjöngs av kvinnor, vilket återspeglar att Janáček lagt sig vinn om kvinnoporträtten i sina operor. Detta gäller även operorna Jenufa, Den listiga räven och Testamentet (som för övrigt ska ges på Malmö Opera i vår.) Den svenska sopranen Gisela Stille övertygade i sin tolkning av titelrollen där hon uttryckte svårmod, längtan efter frihet men också skamkänslor. Stille har utvecklats från en lyrisk sopran med roller som Despina, Nanetta och Sophie till röstmässigt allt bredare roller med långa melodiska linjer, nu som Katja. En annan fin sångare var Olga Syniakova, mezzosopran från Ukraina, i rollen som Kabanitas fosterdotter Varvara. Hon representerar den kloka och eftertänksamma unga kvinnan och är Katjas förtrogna. Det finns sedan gammalt en rik tenortradition i Danmark, man talar ibland om ’den danske bløde tenor’. I operan förekommer tre tenorer i ledande roller, alla danska, förutom Boris och Tichon också skolläraren Vanja Kudrasj, som är Varvaras älskade. Det uppträder också två ondsinta, maktfullkomliga karaktärer, båda auktoritära familjeöverhuvuden, som av Janáček tilldelats de djupaste röstfacken. Den ena är Katjas svärmoder Kabanita, mycket övertygande framställd av alten Johanne Bock – till och med hennes kroppsspråk var elakt. Den andra figuren är den tyranniske köpmannen Dikoj, sjungen av Petri Lindroos. Dikoj är förmyndare till Boris, som han förtrycker.
Musiken. Janáčeks musikaliska stil kan ses som en utvidgning av det tonala där traditionella, harmoniska och melodiösa tonslingor kombineras med kromatiska och dissonanta sekvenser för att illustrera yttre dramatik eller starka känslor. För Janáček var det av stor betydelse att försöka tonsätta tjeckiskans språkmelodi, där orden har betoningen på första stavelsen (som i finskan och estniskan). Precis som Béla Bartók i Ungern samlade Janáček in folkvisor som han senare använde i sina operor. Det märks speciellt i Katjas och Varvaras melodiska sångpartier. Vissa musikvetare menar att Janáček i sin musik förebådade filmmusik (precis som Erich Korngold som kom att skriva direkt för Hollywood). Men det ska inte tas som något nedsättande utan som en beskrivning för att karaktärisera blandningen av dramatiska urladdningar och naturlyrik.
Naturen spelar en stor roll för operans dramatik och handling. Katja längtar bort, till friheten. Floden Volga blir en tydlig symbol för henne: att kunna fly sin väg undan den förtryckande och kvävande hemmiljön. Även vädret spelar in i tredje aktens våldsamma oväder (som också är titeln på den ursprungliga pjäsen som ligger till grund för librettot) där flera av personerna söker skydd i en övergiven lada. Ovädret har en direkt anspelning på Katjas upprörda sinnestillstånd där hon erkänner sin skuld inför Tichon som nu återkommit. Janáček fokuserar i operan på Katja, hennes frihetslängtan och kärleksönskan medan samhällskritiken från den ursprungliga pjäsen tonas ner, den gällde kritik mot den förhärskande köpmannaklassen. Den tragiska hjältinnans komplexa psykologi anses bygga på Janáčeks olyckliga förälskelse i den unga Kamila Stösslová.
Scenografin, skapad av italienaren Paulo Fantin, var mycket avskalad men med hjälp av enstaka utvalda symboliska dekorelement illustrerades centrala teman. På scenen förekom fågelburar, röda fjädrar och en instängd stor fågel. En fågel kan ses som symbol för frihet, samtidigt som den kan bli instängd i en bur. I operan uppträder en manlig ängelvars betydelse också var en symbol för frihet, något som Katja så innerligt längtade efter. Men ängeln stängdes in i en bur och i en laddad, plågsam scen drar svärmodern loss ängelns vingar en efter en som ett uttryck för kontroll och krav på underkastelse. Scenen fylldes med ett stort antal burar som höjdes upp mot scentaket som uttryck för ett slags hopp. Samma burar föll dramatiskt ner när Katja kastat sig i Volga. I sin sista sång sjunger hon gripande om hur hon föreställer sig en fågel som kommer att flyga över hennes grav och se blommorna som ska växa vid graven. Det handlar om att bli ett med naturen.
Vissa av deltagarna fann den helt vita fonden ansträngande att se på rent visuellt, och i en scen lyste en strålkastare starkt ut mot publiken, lite svårförståeligt att störa publiken. De vita fondväggarna som inneslöt Katja i det förtryckande hemmet förmedlade en klaustrofobisk känsla.
Psykologin Man diskuterar ofta om det är rätt att placera operor från en äldre tid i en nutida kontext. Utifrån scenkläderna och den sparsmakade scenografin kan uppsättningen placeras i ett 1950-1960-tal. Kanske man kan tolka valet av denna tid som början på en epok av kvinnlig frigörelse. Med Metoo-glasögon kan man se kritiskt på en opera med ännu en kvinnlig huvudroll där personen beskrivs som offer och dör på slutet, denna gång genom att dränka sig i floden Volga. Men regin lyfter fram Katja som psykiskt sårbar med en stark längtan efter frihet och relaterar till nutiden där många unga kvinnor har svårt att hitta sin identitet när man i sociala medier bombarderas med andras till synes perfekta liv.
Referenser
Programblad Katja Kabanova, Det Kongelige Teater 2022/23
Batta, Andras, Opera, komponister, verk, uttolkare. Könemann, 2000.
Wikipedia om Leo Janáček och Katja Kabanova.
Stort tack till Ulrika Nettelbladt för ett genuint arbete med ovanstående artikel om
”Katja Kabaova”. Det krävs god kunskap för att kunna se sammanhang och dra slutsatser.
Novemberhälsning till er alla!
Kristina